Alexandria vänder ryggen åt öknen och vänder sig mot havet, och just det faktumet gör att den känns som ett annat land. Grundad av Alexander den store och en gång hem för antikens största bibliotek och fyren Pharos, tillbringade staden två årtusenden som Medelhavets mest kosmopolitiska hamn — grekisk, romersk, judisk, italiensk och levantinsk på en och samma gång. Det som återstår är en stad av blekt glamour: art déco-fasader strimmiga av havssalt, Belle Époque-kaféer och en lång, böjd corniche gjord för en kvällspromenad medan vågorna slår över muren.

Historien här är skiktad och ofta under jord. Katakomberna i Kom el Shoqafa spiralar tre våningar ner i berget där egyptisk och grekisk-romersk gravkonst smälter samman; den romerska amfiteatern vid Kom el-Dikka är den enda i Egypten; och Qaitbays citadell, ett sjöfort från 1400-talet, står på själva spillrorna av det förlorade Pharos vid hamnmynningen. Det moderna ekot av det antika biblioteket, Bibliotheca Alexandrina, är en bländande lutad glasdisk vid vattnet — ett 2000-talets kunskapstempel rest där det ursprungliga en gång brann.

Men alexandrinarna säger dig att det verkliga skälet att komma är att äta fisk och dricka kaffe. Skaldjuren är de bästa i Egypten: på ställen som det glasväggade Fish Market ovanför hamnen eller hundraåriga grekiska institutioner ute vid Abu Qir väljer du din fångst per kilo och ser den grillas. Mellan måltiderna håller de litterära kaféerna — freskprydda Trianon, storslagna Délices vid Saad Zaghloultorget — stadens gamla, långsamma rytm av havsbris vid liv.